Att finna hopp i en svår tid

Möte mellan psykodrama/sociodrama och närliggande metoder

Vi som ordnar de här dagarna arbetar med psykodrama och sociodrama. När vi arrangerar större seminarier och konferenser, brukar vi bjuda in kolleger från angränsande områden att medverka. Det här seminariet har kommit till därför att så många befinner sig i kris nu. Ryss-lands invasion i Ukraina, klimatkatastrofen och den politiska utveckling som äger rum i Sverige, gör att många sviktar. Det känns mer angeläget än någonsin att samlas. Vi har bett kolleger som arbetar med Aktivt hopp, biblioterapi och Nonviolent Communication att komma och introducera sina metoder. Psykodrama/sociodrama kommer också att presenteras.

Psykodrama

Psykodramametoden utvecklades av dr J.L. Moreno för snart hundra år sedan. Den bygger på begreppen kreativitet och spontanitet, så som han definierade dessa. Det är en aktions-metod. På psykodramascenen gestaltar vi världen så som vi upplever den här och nu. Vi kan spela upp minnesbilder, fantasier, drömmar, det dagliga livet, rädslor, farhågor och önsk-ningar. Ord kompletteras med rörelse och handling. Alla våra sinnen involveras. I denna spontana teater ”skrivs manuset” i stunden och ”pjäsen” spelas bara en gång. Vi arbetar med existentiella frågor och med val. Arbetet sker i grupp, vi skapar det som sker på scenen tillsammans.  

Moreno var en visionär och ville med sin metod bidra till att skapa ett bättre samhälle. Sociometrin, en av metodens hörnstenar, var för honom ett verktyg för demokrati. Hans önskan var aldrig att begränsa psykodrama till den psykoterapeutiska sfären. Hans bok om sociometrins möjligheter, Who shall survive? som skrevs 1934, är högst aktuellt idag.

Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen

Ovanstående är titeln på en bok som ekofilosofen och aktivisten Joanna Macy och läkaren Chris Johnstone har skrivit. Den baseras på Joanna Macys arbete och handlar om hur vi kan bli bättre på att möta samhällets stora utmaningar genom att utveckla mod, kreativitet och medkänsla. Läsaren vägleds genom en förvandlingsresa inspirerad av mytiska äventyr, modern psykologi, andlighet och holistisk vetenskap. På vägen erbjuds verktyg för att hantera kriser och delta i den stora omställningen till ett hållbart samhälle. Aktivt hopp kommer att presenteras i både storgrupp och smågrupp.

Nonviolent Communication

Boken Nonviolent Communication – ett språk för livet, är skriven av Marshall B. Rosenberg. Hans metod, som brukar förkortas NVC, är även känd som Giraffmetoden. NVC hjälper oss att bryta tankemönster som leder till konflikter, ilska och depression, att utveckla relationer baserade på ömsesidig respekt, medkänsla och samarbete, att skapa sociala strukturer som möjliggör att allas behov kan bli tillgodosedda, och att hantera konflikter fredligt; personligt eller yrkesmässigt, nationellt eller internationellt. Marshall Rosenberg har, under sitt lång-variga arbete och med sina många böcker, lärt ut hur vi kan upptäcka vad som är levande i oss, att våra handlingar är baserade på mänskliga behov som vi försöker tillgodose och sätt att uttrycka dessa. När vi har kontakt med dessa behov, skapar vi en delad grund för mer tillfredställande relationer och en djupare kontakt med andra och oss själva.

Konst och psykodrama

Bilden ovan är ett verk av den eritreanske konstnären Yosief Indras. (Originalet finns på fineartamerica.com) Så här skrev han 2011 (ett utdrag från en längre text som vi kan skicka) om sin konst:

Vilken roll har konstnären i samhället?

Jag har förstås upptäckt att konstnärens roll alltid har varit att förmedla ett budskap om vad som händer människorna i vårt samhälle i deras dagliga liv, att uttrycka personliga känslor, att visa upp både ett kulturarv och den egna talangen, samt att underhålla och dekorera såväl kropp som själ. Det som uttrycks varierar under olika villkor och situationer, det kan vara lycka, sorg, kärlek, konflikt, etc.

Jag anser att min roll innebär att presentera ett uttryck för mina känslor och mina observationer av händelser som äger rum i den gemenskap där jag själv ingår och i andra delar av världen. Min personliga roll som konstnär är att bibehålla och bevara mitt samhälles kulturella arv och historiska bakgrund genom att blanda gamla abessinska symboler och moderna. Jag ser konst som en faktor i ett kulturellt utbyte som inte känner till några färggränser, etniska, religiösa eller språkliga barriärer eller andra skillnader som kan utgöra ett hinder för att föra människor samman.

Jag som konstnär ser mig själv som en fighter som kämpar för fred i min trädgård och utanför. Min pistol är en pensel och färgerna är mina kulor och papperet eller duken är mitt slagfält. Mitt intresse är att skapa lösning genom fred och kärlek. Jag tror att stor makt innebär ett stort ansvar. Därför säger jag genom mina konstverk till människor och världens ledare att de borde använda sin makt för att styra på ett fredligt sätt, med tröst och humor, snarare än att missbruka makten för personligt ego, girighet och ansvarslöshet mot andra.

Det finns en lång tradition inom vår psykodramarörelse av att värna om psykodrama som en konstform snarare än en terapiform. Vi kan, med hjälp av scenen, en penna, några kritor och en stödjande grupp, närma oss vårt förflutna och vår framtid på nya sätt och utifrån nya perspektiv. Vi kan bygga broar mellan då och nu, integrera känslor och tankar och se oss själva i ett större samman-hang.