Introduktionskurs

Stockholm  23 – 24 mars 2024

Psykodrama

Psykodrama är ett sätt att utforska sitt liv tillsammans med andra människor i spontan aktion. Metoden är terapeutisk i vid bemärkelse och ger oss möjligheter att integrera kropp och själ och att komma i djupare kontakt med andra än vi ofta gör i våra dagliga liv. Ett grundläggande mål för psykodrama är att hjälpa oss att aktivera och utöka vår spontanitet och kreativitet. Ordet spontanitet i psykodrama har ingenting att göra med impulsivitet. I detta sammanhang definieras spontanitet som att kunna skapa “ett nytt svar på en gammal situation” eller “ett adekvat svar på en ny situation”, där adekvat innebär att handla på ett sätt som till-godoser både våra egna behov och behoven hos de personer som vi interagerar med. Med hjälp av olika aktionsmetoder kan vi öva på möten med personer eller situationer. Vi kan också få hjälp att förstå vilken inverkan vi har på andra genom att ”gå i deras skor” – ta rollen av dem – och känna effekterna av hur vi uttrycker oss eller ber om det vi behöver. Genom kreativa bidrag från andra som deltar i gestaltningen, får vi ett bredare perspek-tiv på vårt eget liv.

Sociometri

Sociometri handlar om att kunna kartlägga och vid behov för-ändra en grupp genom att tillsammans utforska hur deltagarna väljer att relatera till varandra. Psykodrama och sociometri går inte att separera från varandra. Om det till exempel genom det sociometriska arbetet upptäcks att en person är utstött ur en grupp, att någon vill ta en icke önskvärd ledarposition eller att gruppen är uppdelad i två smågrupper som inte litar på varandra eller vad det nu kan vara, är sedan psykodrama verktyget för att komma till rätta med problemen.

Gruppsykoterapi

Det som vi i dagligt tal kallar psykodrama, består av tre lika viktiga delar, psykodrama, sociometri och gruppsykoterapi.
Gestaltandet av någons verklighet, psykodramat, äger rum på scenen med hjälp av en regissör, en protagonist och hjälpjag. Sociometrin kan utforskas ”i aktion” eller med hjälp av papper och penna, det finns många sätt att göra detta på.

Vi får inte glömma den tredje delen, gruppsykoterapin. Arbetssättet bygger på att vi är i grupp. Regissören har många uppgifter, men det är gruppdeltagarna som är de terapeutiska agenterna. Gruppsykoterapins potential ligger i interaktionen och kommunikationen mellan deltagarna. Att möta andra med de-ras livsberättelser, att berätta och dela sina erfarenheter, tan-kar och känslor, att bli speglad och aktivt spegla andra ökar förmågan att förstå och hantera sig själv och andra samt ut-vecklar den egna självkänslan.

I gruppen (antingen det är en psykodramagrupp eller en samtalsgrupp) aktiveras våra anknytningsbeteenden, våra ty-piska mönster att relatera till andra, som kan utforskas, bear-betas och läras om. Vi kan få kontakt med och förstå våra känslor, impulser och önskningar. Till skillnad mot i individualterapi finns möjlighet att pröva nya förhållningssätt till sig själv och omvärlden i gruppen. Arbetet i gruppen får både en läkande och lärande effekt.