Modulen består av sex intensiva helgseminarier, totalt 150 undervisningstimmar:

1. Traumastabilisering och bearbetning
2. Fördjupat arbete med trauma
3. Psykologi och modern psykoterapi
4. En-till-en-psykodrama och handledning

Utbildningen bygger på de klassiska grundpelarna i J. L. Morenos psykodrama: sociometri, spontanitet, kreativitet, rollförståelse och den skapande handlingen. Samtidigt sätts dessa i dialog med modern traumateori, nyare psykoterapeutiskt tänkande, relationell teori och de kliniska utmaningar vi möter i vår tid.

I denna traumamodul är frågan inte bara: Hur leder vi psykodrama?

Den djupare frågan blir: Hur leder vi psykodrama när såret ännu inte kan beröras?

Traumasensitivt psykodrama kräver att ledaren utvecklar en mer finstämd förmåga till timing, anpassning av tempo, reglering, intoning och närvaro. Traumatiskt material kan inte öppnas enbart för att en metod finns tillgänglig. Handling får aldrig bli ett intrång. Katarsis får aldrig pressas fram. Protagonistens kropp, andning, blick, tystnad, tillbakadragande och förmåga till kontakt blir avgörande information för ledaren.

Traumaarbete i psykodrama blir därmed mindre en fråga om dramatisk intensitet och mer en fråga om att skapa de relationella och symboliska förutsättningar som gör det möjligt för personen att förbli närvarande samtidigt som det outhärdliga gradvis kan närmas.

Utbildningen utforskar hur psykodrama kan stödja stabilisering, integration och transformation utan att upprepa traumats egen struktur: för mycket, för snabbt och utan tillräckligt hållande. Deltagarna får lära sig att känna igen skyddsreaktioner, inte som motstånd utan som intelligenta anpassningar. Tystnad, dissociation, undvikande, kroppslig sammandragning, sakligt tal och emotionell distans förstås som meningsfull kommunikation från nervsystemet och det relationella fältet.

Ett centralt tema genom hela programmet är psykodramaledarens roll som beskyddare av det terapeutiska fältet. Ledaren behöver kunna avgöra när det är dags att gå vidare, när tempot behöver sänkas, när struktur behöver erbjudas, när symboler kan bjudas in och när den mest verksamma interventionen helt enkelt är att stanna kvar nära – utan att tränga sig på.

Detta kräver teknisk skicklighet, men också emotionell mognad, etisk lyhördhet och mod att vara mänskligt närvarande.

En-till-en-psykodrama

Seminarierna introducerar också deltagarna till en-till-en-psykodrama som en egen och kraftfull form av psykodramatisk praktik. I en-till-en-psykodrama blir relationen mellan ledare och protagonist särskilt central. Ledaren använder närvaro, spegling, rollbyte, symboliska objekt, kroppsmedvetenhet och noggrant strukturerad gestaltning för att stödja protagonistens inre arbete.

Handledning och ledarroll

Programmet omfattar också handledning som en levande psykodramatisk process. Handledning reduceras inte till råd, korrigering eller utvärdering. Den förstås som ett rum för reflektion, rollutforskning, professionell utveckling, etisk medvetenhet och stärkande av den blivande psykodramaledarens egen inre auktoritet.

Deltagarna bjuds in att utforska sin roll som ledare: sina styrkor, sin rädsla, sina blinda fläckar, sin spontanitet, sin sårbarhet och sitt ansvar.

Genom hela utbildningen arbetar vi med Morenos grundbegrepp Möte, Tele och Godhead som levande kliniska och filosofiska dimensioner. Begreppen behandlas inte enbart som abstrakt teori utan som krafter som kan bli synliga i det terapeutiska ögonblicket – när en människa möter en annan med tillräcklig autenticitet, respekt, medkänsla och kreativt mod.

En etisk och relationell praktik

Traumasensitivt psykodrama är därför inte bara en metod. Det är också en etisk och relationell praktik.

Målet med utbildningen är att stödja deltagarna i att bli psykodramaledare som kan arbeta med trauma utan att förlora psykodramats själ. Ledare som kan skapa trygghet utan att bli rigida. Som kan bjuda in till handling utan att pressa fram uttryck. Som kan använda struktur utan att hämma spontaniteten.

Ledare som förstår att scenen ibland måste byggas mycket långsamt, eftersom såret först kan börja tala när det inte längre behöver skrika.

Modulen syftar till att fördjupa psykodramaledarens kliniska lyhördhet, stärka förmågan att arbeta med trauma och utveckla en mer nyanserad förståelse av hur psykodrama kan bli ett rum för stabilisering, meningsskapande, möte och transformation.

På djupet ställer utbildningen några grundläggande frågor:

• Hur kan vi skapa ett psykodramatiskt rum där protagonisten inte pressas mot läkning och katarsis, utan får stöd och sällskap på vägen dit?
• Hur kan vi närma oss smärta utan att kränka den?
• Hur kan scenen bli en plats där det som en gång var outhärdligt långsamt kan bli möjligt att dela?
• Och hur kan psykodramaledaren lära sig att stå kvar i fältet med tillräcklig kunskap, ödmjukhet, mod och kärlek?